Lördagstankar

Har ni någon gång önskat att livet var mindre komplicerat? - Jag har. Ganska ofta. Eller ja, dagligen de senaste månaderna. Jag har nog visserligen alltid känt att livet rent generellt varit ganska kämpigt, men på senare tid har jag inombords känt mig mer ledsen och förvirrad än någonsin. Dem flesta ser mig som en glad människa med massa energi. En människa med härlig omgivning. En människa som tänker positivt och ser ljust på livet. En människa med perfekt lägenhet. En människa med ambitioner. En människa med...ja, det mesta. Utåt sett är jag en annan person än vad jag egentligen är. Innerst inne känner jag mig som världens mest ensamma och misslyckade människa. Trots bra människor i min omgivning känner jag mig extremt vilsen, ledsen och tom. Vet inte alls vem jag skall prata med. Alla i min omgivning är upptagna med sitt liv och sina förhållanden. Det känns inte som att jag egentligen är av betydelse för någon längre. Jag existerar, men inte mer, och inte egentligen. Och att vara någons first choice kommer nog aldrig att ske. Ingen har längre tid för mig, inte mer än nödvändigt i alla fall, och att vara den person som alltid engagerar sig för att få ihop olika saker börjar bli väldigt tröttsamt. Känner mig besviken. Besviken på allt och alla, inklusive mig själv. Meningen med livet, vad är det egentligen? Leva ett jävla "happy family"-life som knappt längre existerar. Jag känner att jag har lyckats med många saker i livet, men känner samtidigt också att jag misslyckats med fler. Kan inte påstå att livet just nu ger mig så mycket glädje. Det mesta flyter bara på, mest i negativ mening. Att känna fler motgångar än medgångar och samtidigt inte känna sig betydelsefull för någon, inte ens en enstaka (förutom mamma och pappa möjligtvis) känns jobbigt. För varje dag som går känns det som att jag faller. Faller djupare och djupare. Fallet blir bara längre och mer mörkt ju längre ner jag kommer. Den person som detta år på många sätt varit min räddning börjar mer och mer försvinna från mitt liv, och det känns hemskt. Hur mycket jag än jobbar och hur mycket jag än hjälper andra, känner jag mig otillräcklig. Inte ens det som tidigare gett mig lycka gör mig glad längre. Tanken på träning gör mig kräkfärdig, och att sjunga i kör känns bara som ett projekt. Vem bryr sig egentligen vad jag gör eller vad jag tycker? Exakt, ingen. Så med dessa ord; over and out.

Ps. har nog suttit med dessa ord i snart 2,5 h samtidigt som jag tittat på tågen utanför mitt fönster. Undra vart i livet man är på väg? 

Våren är kommen!

Igårkväll var jag och Yvonne nere på Ribban och insöp våren. Fantastiskt väder med sol och massa lugn. Perfekt för själen! 

Mellohelg

God kväll!

Helgen är över och imorgon börjar åter en ny jobbvecka. Helgen har gått galet fort, och den har innehållit lite allt möjligt; jobb, inhandling av mat, besök hos mamma/pappa, städning, tvätt, melodifestivalskväll hos mig (totalt 9 tjejer), utgång och slappesöndag :) Behöver jag ens säga att jag hade velat ha en till ledig dag? :)

Kollar just nu på ett CP-program om brittiska ungdomar i Sunny Beach. Dem är riktigt sjuka. En snubbe som fyllde 25 firade med att trycka upp en smällare i röven. Hur korkad får man på riktigt lov att vara?

Det får bli alles för idag!

Tschüss!

Familj, jobb, kör och portbyte...

Klockan är strax 23:00, och denna onsdag har snart nått sitt slut.

Igår efter jobb åkte jag till päronen för att titta till mamma som varit på sjukhus hela dagen. Onormala levervärden är anledningen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte är något allvarligt. Pysslande om mamma lite och gjorde i morse frukost (gröt) till både henne och pappa.

Dagen har bjudit på jobb och körsång med Gabriel Forss. Det sistnämnda var fantastiskt roligt. Vi är ca 500 personer i kören, och vi låter redan jättebra. Undra då hur bra vi blir på konserten i maj? :) Vi fick idag sjunga "Every praise" och "I need your love". Den förstnämnda är en gospel-låt, och den andra låten är en hit-låt. Längtar redan till nästa kör-tillfälle :)

Nu blir det pyjamas och "Sex and the city" :)

Sov gott!

Ps. Garageporten i huset ska ÄNTLIGEN bytas! (nästa vecka) Som jag har väntat på detta besked. Idiotkonstruktion i nuläget.

Helgen

Hej!

Ligger inrullad i min Klippan-filt såhär innan jobb, lugnet före stormen :) Har varit hos mamma och pappa några dagar, och känner i nuläget ett skönt lugn över att bara få vara lite i lugn och ro :) Dem är fantastiska på alla sätt och vis (eller nästan i alla fall...haha), men ibland behöver man bara få lite tid för sig själv. Flera nätter i rad har jag sovit oroligt/inte sovit alls, inte riktigt kunna hitta rätt plats, och bara känt mig allmänt trött. I natt sov jag däremot riktigt bra. Måste bero på min nya Carpe Diem säng :) Har verkligen saknat den :)

I lördags jobbade jag extra från öppning till stängning. Var så bissart trött när jag kom hem att jag slocknade efter en timme i soffan och missade melodifestivalen. Dock var det bara andra chansen så jag missade inte så mkt, möjligtvis Tiffany Persson, men det kan jag alltid Youtube:a :)

I söndags träffade jag E***. Har lärt känna honom på jobb. Han tränar flera gånger i veckan, och verkligen älskar allt som kretsar kring mat och träning. Känner ingen människa som kan äta mer än honom. Han klämmer utan problem 20 ägg på en gång. Sinnes va?

Jag och E*** har pratat länge, men först dem senaste månaderna börjat sms:a, ringa och träffas även utanför jobb. Det känns bra och jag gillar verkligen honom :) Vi är så lika på många sätt, och när jag är med honom känner jag verkligen att jag kan vara mig själv :) Hur det hela utvecklar sig får vi se. Vi är i alla fall mkt bra vänner :)

Igår var en bra måndag, Jobb (som inkluderade friskvårdstimme), fika på parkmöllan med Samie, Camilla och Carro, och på kvällen var jag på Raw Comedy club på Slagt med min barndomsvän. Såklart ställde hon in vår middag före så vi fick ju inte så mkt tid ihop att bara prata. Lite synd. Även jobb-Henke var där med sin polare, likaså spinning-Karolina. Och det sjukaste, vi satt typ tillsammans. Vad är oddsen? :)

Nu blir det till att fixa sig till jobb :)

Ha en bra tisdag allesammans!

PS. Imorgon börjar jag sjunga i Gabriel Forss kör "Alla kan sjunga Gosspel", wieee!!! :)

Lugn torsdag

Hej!

Denna torsdagsförmiddag spenderas hos mamma och pappa. Har varit ute på lugn skön promenad (4,5 km), och skall nu innan jobb bara ta det lugnt. 

Trevlig torsdag allesammans!

25/2

God kväll!

Sitter hemma i lägenheten inrullad i min sköna Klippan-filt och tittar på tv. Känner mig ikväll duktigt trött. Blir nog sängen ganska så snart. Idag har jag jobbat (08:30-16:00), tränat spinning (friskvårdstimme), unnat mig massage (den supersatsiga massagestolen på jobb), värmt mat (mammas kycklingsoppa), samt haft min granne Dessi på besök.

Har idag även fått reda på att min klasskamrat Mickan från HKR-tiden blivit mamma. I januari var både hon och Sandra (med sin lilla Agnes) på besök. Tänkte bjuda er på lite bilder från lugna och mysiga helg :)

Med dessa bilder säger jag tack och god natt! 

Man känner att man lever

Idag inledde jag veckan, och första arbetsdagen efter sjukskrivningen med att jobba 8:30-22:30. Nu är jag lagom trött och är oerhört tacksam över att få sova hos mamma/pappa och veta att jag inte behöver oroa mig för matlåda imorgon. 

God natt gott folk! 

Ps. Idag har det tydligen varit väldigt fint och soligt vårväder. Synd att man missade det. 

Solterrass

Efter en jobbig natt fick jag till slut liiite vila (läs MAX 3h!).

Idag följde Friskis-Ida med mig på invigning av husets gemensamhetslokal, samt solterrass. Jättedåligt arrangemang. Man blev inte välkomnad, och man visste verkligen inte vem som tillhörde styrelsen. Kändes jättestelt, och inte ett dugg bra. Vi stannade några minuter, sen stack vi. Lokalen och terrassen var bra mycket mindre än vad man hade förväntat sig. Eftersom både jag och Ida kände att vi hamnade i en obekväm situation när vi kom dit bestämde vi oss ganska så snabbt för att istället mysa hemma hos mig. Mycket trevligare! Te och varsin semla fick sätta guldkant på vår eftermiddag. Och givetvis mkt Friskis-snack :) 

Bjuder på lite bilder från vår eftermiddag  :) 

Ett får, två får, tre får... Zzzz...

Klockan är 04:15 och jag ligger klarvaken i min säng hos mamma och pappa. Kom över hit för att slippa se fjärde och sista mellodeltävlingen själv. Har snart försökt somna i fyra timmar, men nej, suck! Jag kommer vara helt förstörd imorgon (eller egentligen är det ju idag). Under dessa fyra timmar har jag hunnit planera lite för hur jag ska piffa min hall, framförallt väggen bakom badrumsdörren. Dessutom har jag inför tjejkväll/mellofinal 8/3 hunnit göra en spellista på Spotify med mello- och schlagerfavoriter. Jag är sååå sjukt taggad för en rolig kväll :) Nu får jag på riktigt försöka räkna får eller nått. Måste ju få lite sömn. Natti! 

Grå lördag

Hej!

Sitter just nu hemma i min lägenhet. Vädret är grått och tråkigt. På tv visas såklart OS, och jag har precis planerat klart min ekonomi för mars och april månad. Sjukdagar, singelliv och egen bostad kräver planering. Pengar växer ju trots allt inte på träd hur mkt man än önskar att det gjorde det.

Idag fyller min barndomsvän 28 år. Jag har gratulerat, men eftersom stämningen mellan oss just nu inte är den bästa tänker jag inte besöka henne ikväll. Det hade bara känts fel och jävligt konstigt.

Dagen har hittills varit väldigt lugn. Har mest småpysslat här hemma; vädrat, bäddat sängen, vattnat blommor, piffat med ljusstakar, städat undan efter frukosten och lite annat smått. Blir till att dammsuga nu.

Ha en bra lördag allesammans!

Ps. På måndag är det äntligen jobb. Ska bli riktigt skönt att få komma tillbaka till det normala :)

Sjukskrivning

Host, host och hej!

Min förkylning är ännu inte borta. Dock ger jag inte upp hoppet om att bli frisk. Jag mår bättre, och känner mig piggare, dessvärre vill inte riktigt hostan ge med sig även om den lättat en hel del. Var på vårdcentralen igår, och idag, och fick idag sjukskrivning veckan ut. Känns bra. Dock tänker jag inte ljuga att jag inte oroar jag mig för nästa månads lön. Kommer att bli väldigt knapert, men det får lösa sig. Fokus nu är att bli frisk, så att jag så snabbt som möjligt kan komma igång med min träning för "Spin of Hope", och "Vårruset". Är just nu i mitt livs sämsta form, och känner tacksamhet över att jag fortfarande har lite tid på mig att få upp formen någorlunda :) Heja mig! Det här ska jag fixa :)

Nu blir det lite tv (OS-snack) innan jag bäddar ner mig :)

So long, so good!

Tschüss!

PS. Har avbokat min frisörtid de senaste 3 gångerna, och har inte färgat min utväxt sedan maj förra året. Gissa om jag känner mig duktigt ful?

Bronkit?

Hej på er!

Att blogga när man är sjuk är nog min grej, haha :) Denna lördag har precis som övriga dagar denna vecka mest vilats bort. Det som dock sticker ut från de övriga dagarna är att jag denna dag haft ork nog (dock långt ifrån frisk!) att tillsammans med mamma och morbror åka och hämta min bil i garaget hemma i stan. Eftersom jag knappt kom längre än från soffan i tisdags insisterade mamma på att dem skulle hämta hem mig till dem. Jag tyckte inte att det behövdes, men så blev det, och det är jag så här i efterhand väldigt tacksam över. Denna förkylning är bra mkt värre än den förkylning som tog grepp om mig för tre veckor sedan, och jag vet uppriktigt sagt inte hur eller om jag ens hade överlevt på egen hand i en vecka. Jag hade haft några störmoment mindre (jag tänker främst på pappas trumpetande), och jag hade nog heller inte orkat laga mat. Inte för att jag ätit så jättemycket, men ändå (inget slår mammas kycklingsoppa när man är sjuk). Känslan att bli uppassad och brydd när man inte känner sig på topp är både värdefull och hjärtvärmande.

Hosta, hosta, hosta, och ännu mer hosta beskriver denna förkylning ganska så bra. Har hostat mig ont kroppen. Låter konstigt, men så är det. Som en följd av all hosta har jag dessutom fått extrem huvudvärk och blivit än mer ljudkänslig än vad jag redan är, och som om inte det vore nog har jag såklart även fått sår i halsen och nästäppa. Har känt mig alldeles urlakad på energi. Misstänker att jag dragit på mig bronkit. Peppar, peppar så börjar det kännas bättre, men är långt ifrån bra, och blir på måndag nog tvungen att uppsöka läkare för ytterligare några dagars sjukskrivning.

Förutom hämtat bilen har jag såklart sett en del Sochi-OS. 8 medaljer för Sverige på 8 dagar. Grymt! Och vilken prestation Charlotte Kalla gör i detta OS. Imponerande! Inte minst i dagens stafett där hon kör in 25 sekunder, och dessutom vinner guld med några meters marginal. WOW! WOW! WOW! Det kräver sin kvinna!

Såg ju såklart även mellon, men blev inte särskilt imponerad av kvällens deltävling, och har därför heller inga kommentarer/synpunkter på dagens bidragen mer än att jag tyckte att alla var riktigt kassa.

Nu blir det till att sova. Dramainlägg kanske det blir nästa gång. Orkade inte med något idag i alla fall, haha :)

Natti!

Vänskap?

När jag startade upp denna blogg lovade jag mig själv att skriva oftare än vad jag faktiskt hittills gjort. Varför har det då inte blivit som planerat?

Svaret på ovanstående fråga är enkel; TOMHET, BESVIKELSE och en jäkla massa TÄNKANDE. Var inte det exakt det jag skulle klottra ner här istället för att låta det vansinniggöra mig? Svar: jo. När tankar sköljs av tårar är det inte alltid att man ens orkar uttrycka sig i ord. Man känner att ett knapptryck "Delete" oftast ligger närmre till hands, samtidigt som det dessutom beskriver exakt vad man känner i just det ögonblicket.

Den senaste veckan har varit dramatisk. Inte nog med att jag återigen dragit på mig värsta monsterförkylningen, så har jag anklagas av min äldsta, även så kallade "bästa vän" att inte vara tillräckligt bra vän p.g.a. ETT telefonsamtal. Ni hör ju själva hur det låter. Helt idiotiskt! Min handling att inte ringa efter mottaget sms (då jag vid tillfället dessutom befann mig på jobb) kallas för "oförlåtligt". Det här har ju givetvis satt extra snurr på min hjärna, och mkt har framförallt handlat om vänskap. Vad är vänskap? Vem ger? Och vem tar? Och vem gör bådadera?

Nu ska jag sova, men jag lovar att komma tillbaka till det här imorgon. Det här är bara början på en long story. Trust me!

Sweet dreams!

PS. 14 februari 2014 är dagen då min morfar skulle fylla 100 år. Massa kärlek till dig!

Jaaaaa!!!

Ligger i sängen och känner mig sjukt jävla glad. Melodifestivalen har kickat igång, och glädjen över att Friskis-Ellen tagit sig till final är överväldigande och helt jävla fantastiskt. Vilken tjej! Och vilken röst! Wow! Bra gjort! :) 

Förkyld

När man ligger dundermegaförkyld hos föräldrarna hinner man mellan all vila reflektera över en hel del saker. Bl.a varför en förkylning alltid slår till när man har massa roliga grejer inbokade i kalendern? Eller varför flera betydelsefulla saker alltid ska infalla på samma dag? 

De senaste dagarna/veckorna har mest kretsat kring jobb. Januari är utan tvekan vår mest intensiva jobbperiod. Massa, massa nyårslöften + att vi haft 10 dagars öppet hus på det. Verkligen crazy! 

Som om inte det vore påfrestande nog ligger jag nu sjuk hos mamma och pappa. Det ingick inte direkt i planen. Tanken var att jag denna vecka utöver jobb skulle på middag hos en arbetskamrat, få håret fixat, fira min grannes 30-års dag med middag och utgång, samt spendera lördagen med härliga arbetskollegor. Jag är inte alls bitter nej. Har fått ställa in allt. Verkligen skittråkigt! :(

Och nu när jag egentligen borde sova, så kan jag inte sova. Varför? Jo, för att en person från det förflutna rört till det lite i huvudet på mig....ahhh!!! Jag pallar inte!!! 

FEL är mer accepterat än RÄTT

Jag vet att det inte är bra att hänga upp sig på saker, men utan att ljuga så tror jag att det finns minst en miljon saker som jag stör mig på. Bara för att dra några exempel hämtat ur trafiken:

1) Trafikanter som inte använder blinkers.
2) Snigelkörning på motorvägen som skapar korvstoppning.
3) Bilister som inte kan köra i rondeller, t.ex. bara kör rätt in utan att ta hänsyn till trafiken i rondellen.
4) Bilister som inte håller avstånd och ligger i röven på en. IDIOTER!
5) Trafikanter som på bensinmackar tränger sig före genom att köra mot trafiken för att snabbare komma åt en tankstation.
6) Trafikanter som inte kan tillämpa högerregeln.
7) Fotgängare/cyklister som bara går/cyklar rätt ut, utan att ens titta åt varken höger/vänster för att se hur trafiken flyter på.

Hur j*vla svårt är det egentligen att göra rätt?!? Folk är på riktigt dumma i huvudet. Riskerar inte bara sitt eget liv, utan även andras.

"Måsten"

Brukar ni ofta känna att tiden inte räcker till? Trots att jag sorterar bort "måsten", tillkommer det ständigt nya "måsten", *suck!*. Och även om dessa "måsten" kanske inte alltid måste prioriteras, så måste dessa "måsten" förr eller senare faktisk göras. Tycker allt för ofta att det känns som man trampar ett steg fram, och sen två steg bak. Hur är detta möjligt?

Strulig dag

Vissa dagar är fantastiska, andra totalt fruktansvärda. Idag har jag haft en katastrofdag! Den började med att jag blir väckt av grannens borrande (han ovanför). Han borrar konstant! Och tidigt! Sovmorgon verkar inte existerar hos honom. Med tanke på hur mkt han borrar så tror jag på riktigt att han har omvandlat sitt sovrum till ett galleri med tavlor överallt. Och är det inte det så snickrar han säkert ihop en egen säng. Under mer än 2 månaders tid har han i alla fall borrat varje gång jag haft sovmorgon. Det är F*N inte okej!

Som om inte det vore nog förvandlas min lediga torsdag till en problemdag där jag vid x-antal tillfällen dessutom tror att jag ska dö på kuppen (kommer till det senare). 

Pappa och min f.d granne kommer på besök för att hjälpa mig montera min nyinköpta tv. Min bil är på lagning, pappa får inte köra (indraget körkort pga dålig syn), och utan att kolla av med sin fru bokar min f.d granne in tv-monteringen med mig idag. Hans fru skulle på sjukgymnastik och var duktigt irriterad när mamma ringde imorse. Som om inte det vore nog fick min f.d granne parkeringsböter igår som han upptäckte först idag när han var på väg till mig (+ skulle lämna av frun på vägen), vilket gjorde att han redan var lite småirtiterad när han kom.

Hemma hos mig upptäcker vi att väggfästet jag köpt på Media Markt i november inte passar min tv. Kände irritationen växa då personen som hjälpt mig på Media Markt sagt att det fästet jag köpt är ett universalfäste som passar alla tv-apparater upp till strl. 46'.  Vi inser ganska snabbt att vi måste till Media Markt, men märker också att klockan närmar sig tolvslaget och att min f.d grannes fru skall hämtas från sjukgymnastiken. På väg till Värnhem har min f.d granne kört som en galning och försett mig med andan i halsen (det var det här jag menade med att dö). Ut från sjukgymnastiken kommer min f.d grannes fru ut irriterad över att hon blivit tvungen att gå tidigare och därför missat 15 minuter av sin träning. Efter att ha lämnat av henne hemma, samt hämtat lite verktyg styrde vi bilen mot Media Markt. Min f.d granne höll än en gång på att döda oss i trafiken. Urusel planering vilket bl.a. medförde att han nästan krockade i en rondell. Dessutom svängde han fel vid flertalet tillfällen.

Inne på Media Markt var servicen under all kritik. Eftersom dem gett mig fel information från början ville jag göra ett byte, lämna in mitt väggfäste,byta det mot ett annat, och betala mellanskillnaden. Hur simpelt som helst, men tydligen jävligt komplicerat enligt Media Markt. Sämsta tänkbara service! Efter tårar, irritation och mkt bollande fram och tillbaka löste det sig till slut, tack vare en annan kassörska. Dock kan Media Markt fetglömma att jag kommer handla hos dem igen. Ett billigt pris slår tyvärr inte god service. Sorry! 

På väg tillbaka höll vi också på att dö i trafiken. Väl hemma fick vi efter många timmars slit äntligen upp tv:n på väggen. Då min f.d granne även börjat jobba med lösningar för tv-bänken tog han skada på mitt 15.000 kr-matsalsbord. Jag var sååå knäckt och skakig när jag låste dörren till min lägenhet att jag inte kunde säga ett ord i bilen på väg hem till mina föräldrar. Och ja, även denna bilfärd var katastrof. När jag kom hem till mamma började jag störtböla. Alla vet att inredning betyder allt för mig, och att sabba det näst dyraste i mitt hem kändes riktigt jobbigt. Tung känsla i hjärtat. Har mått jättedåligt hela kvällen och har i timmar funderat på hur jag skall göra. Blir i alla fall tvungen att ganska så snart kontakta min hemförsäkring. Bara den tanken gör mig riktigt illamående då jag inom loppet av en månad redan fått klydda med dator, telefon och bil. Skall försöka samla mig så att jag kan få lite sömn i natt. Det här har varit en känslomässigt jobbig dag. Natti! 

Ny granne

Efter att i mer än två månaders tid undrat vem min granne/grannar är, fick jag idag svaret. Personen/personerna som flyttade dit ungefär samtidigt som mig (och som jag aldrig sett) har redan hunnit flyttat ut. Märkligt att inte vilja bo kvar i detta fina hus kan jag tycka, Idag flyttade det i alla fall in en ny person, en man, runt 30-års åldern. Väldigt trevlig sådan. Vi har redan skakat hand och utbyta några ord. Känns bra det här. Och who knows, maybe he got some hot dudes?!? Haha :D

Kärlek

Kärlek kan vara oändligt och se olika ut. För mig handlar kärlek väldigt mkt om sådant som berör mig emotionellt. Små enkla vardagshandlingar. Att visa tacksamhet jämntemot varandra, respektera varandra, och att genom livets roliga, men också ledsamma och jobbiga stunder finnas där för varandra. Kärlek är att få komma hem till mamma och pappa, bli välkomnad med världens största leende och kram, få mat, knappt få en syl i vädret, bli ompysslad, och att 9h senare komma tillbaka från jobb och höra mamma säga; "Pappa ville vänta på dig, men var för trött för att hålla sig uppe, så han gick och la sig", och att precis innan sängen få världens varmaste kram från mamma och höra: "Jag älskar dig! Du är den finaste dottern i hela världen". Det ÄR kärlek! 

Words!

"Free yourself from negative people. Spend time with nice people who are smart, driven and like-minded. Relationships should help you, not hurt you. Surround yourself with people who reflect the person you want to be. Choose friends who you are proud to know, people you admire, who love and respect you – people who make your day a little brighter simply by being in it. Life is too short to spend time with people who suck the happiness out of you. When you free yourself from negative people, you free yourself to be you – and being you is the only way to truly live."

Fann i morse ovanstående text på en väns Facebook, visserligen repostad, men ack så sann!

Vänskap; Att finnas till och lyssna

Ligger nerbäddad i min säng med en enorm lättnad inombords. Den där känslan som bara kan uppstå när man tillsammans med en nära vän spenderat timmar tillsammans i soffan åt att prata fritt och öppet om precis allt och inget. Den där känslan är riktigt skön. Som om tusen kilo fallit från ens axlar. Nu väntar en skön natts sömn. Natti! 

Igenkänning...

Varje gång man läser Elvis kan man inte annat än dra på smilbanden. Hur sant är inte ovanstående? :) 

Suddigt

Samma iver som driver mig till att skriva detta inlägg, driver mig samtidigt till att lämna skärmen. Trots glasögon känns ögonen idag oerhört ansträngda och inne i dimman. Förutom vila, tror jag dessvärre att jag är i behov av nya glasögon, *suck!*, pengar jag hellre hade velat lägga på annat, typ en fåtölj. Detta inlägg får tyvärr lämnas halvfärdigt. Nu ser jag knappt något... Jättejobbigt! 

Besvikelse

Ni vet den där känsla när man går in 110% för något, i det här fallet en middag, fixar, tänker på allergier, kultur etc, etc, gör verkligen allt, allt, allt för att skapa den perfekta kvällen, och sen får man ett sms dagen innan där det står "Jag kan tyvärr inte komma". Som ett slag i ansiktet. Man blir så j*va förbannad.

När jag började lågstadiet år 1994 var en av de allra första och klokaste sakerna jag fick lära mig av fröken Ann-Kristin, "Den gyllene regeln"; Så som du själv vill bli behandlad SKA du också behandla andra". Det låter så enkelt, och borde enligt mig också vara simpelt. Dessvärre är denna självklarhet inte lika självklar hos andra, något som jag anser vara fruktansvärt tråkigt, och som så många gånger tagit så hårt på en. Jag tror att alla som läser detta känner igen sig. Att bli bränd är aldrig kul, oavsett vilket sätt det sker på, eller av vem. Det sätter sina spår, och man blir ledsen, arg, besviken, och känner bara extrem tomhet. Lite så känner jag just nu.

Dag 1

För många personer är 1:a januari dag ETT på en ny början. Kanske har man gett sig fan på att börja träna. Kanske ska man sluta röka. Kanske har man lovat sig själv att under året hitta sitt livs kärlek. Oavsett löfte så har alla personer som lyckats en sak gemensam; mental inre styrka. För att kunna uppnå ett mål krävs inre drivkraft. Vill man verkligen, eller avger man bara ett löfte? Att vilja är en sak, men att förverkliga är en annan. Den kräver inre glöd som sporrar en fram mot det satta målet. Har man inte det är man kanske inte riktigt redo och i fas att verkligen nå sitt mål, i alla fall inte än. Viljan finns, men den inre drivkraften kanske saknas. Därför går lika många nyårslöften i kras redan dag 1. Efter många år av löften, och minst lika många misslyckanden, känns det som att jag åtminstonde landat rätt i vad jag vill uppnå 2014. Jag ska fortsätta satsa på mig själv, och göra det JAG VILL för att jag VILL och inte för att ANDRA VILL. Jag har dem senaste åren gjort alldeles för mycket för andra och gjort alldeles för lite för mig själv. 2013 lovade jag mig själv att säga "nej" oftare än "ja", vilket jag kanske inte alltid lyckades med, men som jag ändå lyckades bra med. Jag är stolt över mig själv, och skall 2014 fortsätta i samma spår som 2013, fast med ännu mer fokus på mig själv. Det känns riktigt bra. Vad önskar du uppnå 2014?