onsdag 29 januari 2014

Förkyld

När man ligger dundermegaförkyld hos föräldrarna hinner man mellan all vila reflektera över en hel del saker. Bl.a varför en förkylning alltid slår till när man har massa roliga grejer inbokade i kalendern? Eller varför flera betydelsefulla saker alltid ska infalla på samma dag? 

De senaste dagarna/veckorna har mest kretsat kring jobb. Januari är utan tvekan vår mest intensiva jobbperiod. Massa, massa nyårslöften + att vi haft 10 dagars öppet hus på det. Verkligen crazy! 

Som om inte det vore påfrestande nog ligger jag nu sjuk hos mamma och pappa. Det ingick inte direkt i planen. Tanken var att jag denna vecka utöver jobb skulle på middag hos en arbetskamrat, få håret fixat, fira min grannes 30-års dag med middag och utgång, samt spendera lördagen med härliga arbetskollegor. Jag är inte alls bitter nej. Har fått ställa in allt. Verkligen skittråkigt! :(

Och nu när jag egentligen borde sova, så kan jag inte sova. Varför? Jo, för att en person från det förflutna rört till det lite i huvudet på mig....ahhh!!! Jag pallar inte!!! 


måndag 20 januari 2014

FEL är mer accepterat än RÄTT

Jag vet att det inte är bra att hänga upp sig på saker, men utan att ljuga så tror jag att det finns minst en miljon saker som jag stör mig på. Bara för att dra några exempel hämtat ur trafiken:

1) Trafikanter som inte använder blinkers.
2) Snigelkörning på motorvägen som skapar korvstoppning.
3) Bilister som inte kan köra i rondeller, t.ex. bara kör rätt in utan att ta hänsyn till trafiken i rondellen.
4) Bilister som inte håller avstånd och ligger i röven på en. IDIOTER!
5) Trafikanter som på bensinmackar tränger sig före genom att köra mot trafiken för att snabbare komma åt en tankstation.
6) Trafikanter som inte kan tillämpa högerregeln.
7) Fotgängare/cyklister som bara går/cyklar rätt ut, utan att ens titta åt varken höger/vänster för att se hur trafiken flyter på.

Hur j*vla svårt är det egentligen att göra rätt?!? Folk är på riktigt dumma i huvudet. Riskerar inte bara sitt eget liv, utan även andras.

"Måsten"

Brukar ni ofta känna att tiden inte räcker till? Trots att jag sorterar bort "måsten", tillkommer det ständigt nya "måsten", *suck!*. Och även om dessa "måsten" kanske inte alltid måste prioriteras, så måste dessa "måsten" förr eller senare faktisk göras. Tycker allt för ofta att det känns som man trampar ett steg fram, och sen två steg bak. Hur är detta möjligt?

torsdag 9 januari 2014

Strulig dag

Vissa dagar är fantastiska, andra totalt fruktansvärda. Idag har jag haft en katastrofdag! Den började med att jag blir väckt av grannens borrande (han ovanför). Han borrar konstant! Och tidigt! Sovmorgon verkar inte existerar hos honom. Med tanke på hur mkt han borrar så tror jag på riktigt att han har omvandlat sitt sovrum till ett galleri med tavlor överallt. Och är det inte det så snickrar han säkert ihop en egen säng. Under mer än 2 månaders tid har han i alla fall borrat varje gång jag haft sovmorgon. Det är F*N inte okej!

Som om inte det vore nog förvandlas min lediga torsdag till en problemdag där jag vid x-antal tillfällen dessutom tror att jag ska dö på kuppen (kommer till det senare). 

Pappa och min f.d granne kommer på besök för att hjälpa mig montera min nyinköpta tv. Min bil är på lagning, pappa får inte köra (indraget körkort pga dålig syn), och utan att kolla av med sin fru bokar min f.d granne in tv-monteringen med mig idag. Hans fru skulle på sjukgymnastik och var duktigt irriterad när mamma ringde imorse. Som om inte det vore nog fick min f.d granne parkeringsböter igår som han upptäckte först idag när han var på väg till mig (+ skulle lämna av frun på vägen), vilket gjorde att han redan var lite småirtiterad när han kom.

Hemma hos mig upptäcker vi att väggfästet jag köpt på Media Markt i november inte passar min tv. Kände irritationen växa då personen som hjälpt mig på Media Markt sagt att det fästet jag köpt är ett universalfäste som passar alla tv-apparater upp till strl. 46'.  Vi inser ganska snabbt att vi måste till Media Markt, men märker också att klockan närmar sig tolvslaget och att min f.d grannes fru skall hämtas från sjukgymnastiken. På väg till Värnhem har min f.d granne kört som en galning och försett mig med andan i halsen (det var det här jag menade med att dö). Ut från sjukgymnastiken kommer min f.d grannes fru ut irriterad över att hon blivit tvungen att gå tidigare och därför missat 15 minuter av sin träning. Efter att ha lämnat av henne hemma, samt hämtat lite verktyg styrde vi bilen mot Media Markt. Min f.d granne höll än en gång på att döda oss i trafiken. Urusel planering vilket bl.a. medförde att han nästan krockade i en rondell. Dessutom svängde han fel vid flertalet tillfällen.

Inne på Media Markt var servicen under all kritik. Eftersom dem gett mig fel information från början ville jag göra ett byte, lämna in mitt väggfäste,byta det mot ett annat, och betala mellanskillnaden. Hur simpelt som helst, men tydligen jävligt komplicerat enligt Media Markt. Sämsta tänkbara service! Efter tårar, irritation och mkt bollande fram och tillbaka löste det sig till slut, tack vare en annan kassörska. Dock kan Media Markt fetglömma att jag kommer handla hos dem igen. Ett billigt pris slår tyvärr inte god service. Sorry! 

På väg tillbaka höll vi också på att dö i trafiken. Väl hemma fick vi efter många timmars slit äntligen upp tv:n på väggen. Då min f.d granne även börjat jobba med lösningar för tv-bänken tog han skada på mitt 15.000 kr-matsalsbord. Jag var sååå knäckt och skakig när jag låste dörren till min lägenhet att jag inte kunde säga ett ord i bilen på väg hem till mina föräldrar. Och ja, även denna bilfärd var katastrof. När jag kom hem till mamma började jag störtböla. Alla vet att inredning betyder allt för mig, och att sabba det näst dyraste i mitt hem kändes riktigt jobbigt. Tung känsla i hjärtat. Har mått jättedåligt hela kvällen och har i timmar funderat på hur jag skall göra. Blir i alla fall tvungen att ganska så snart kontakta min hemförsäkring. Bara den tanken gör mig riktigt illamående då jag inom loppet av en månad redan fått klydda med dator, telefon och bil. Skall försöka samla mig så att jag kan få lite sömn i natt. Det här har varit en känslomässigt jobbig dag. Natti! 

onsdag 8 januari 2014

Ny granne

Efter att i mer än två månaders tid undrat vem min granne/grannar är, fick jag idag svaret. Personen/personerna som flyttade dit ungefär samtidigt som mig (och som jag aldrig sett) har redan hunnit flyttat ut. Märkligt att inte vilja bo kvar i detta fina hus kan jag tycka, Idag flyttade det i alla fall in en ny person, en man, runt 30-års åldern. Väldigt trevlig sådan. Vi har redan skakat hand och utbyta några ord. Känns bra det här. Och who knows, maybe he got some hot dudes?!? Haha :D

tisdag 7 januari 2014

Kärlek

Kärlek kan vara oändligt och se olika ut. För mig handlar kärlek väldigt mkt om sådant som berör mig emotionellt. Små enkla vardagshandlingar. Att visa tacksamhet jämntemot varandra, respektera varandra, och att genom livets roliga, men också ledsamma och jobbiga stunder finnas där för varandra. Kärlek är att få komma hem till mamma och pappa, bli välkomnad med världens största leende och kram, få mat, knappt få en syl i vädret, bli ompysslad, och att 9h senare komma tillbaka från jobb och höra mamma säga; "Pappa ville vänta på dig, men var för trött för att hålla sig uppe, så han gick och la sig", och att precis innan sängen få världens varmaste kram från mamma och höra: "Jag älskar dig! Du är den finaste dottern i hela världen". Det ÄR kärlek! 

måndag 6 januari 2014

Words!

"Free yourself from negative people. Spend time with nice people who are smart, driven and like-minded. Relationships should help you, not hurt you. Surround yourself with people who reflect the person you want to be. Choose friends who you are proud to know, people you admire, who love and respect you – people who make your day a little brighter simply by being in it. Life is too short to spend time with people who suck the happiness out of you. When you free yourself from negative people, you free yourself to be you – and being you is the only way to truly live."

Fann i morse ovanstående text på en väns Facebook, visserligen repostad, men ack så sann!

söndag 5 januari 2014

Vänskap; Att finnas till och lyssna

Ligger nerbäddad i min säng med en enorm lättnad inombords. Den där känslan som bara kan uppstå när man tillsammans med en nära vän spenderat timmar tillsammans i soffan åt att prata fritt och öppet om precis allt och inget. Den där känslan är riktigt skön. Som om tusen kilo fallit från ens axlar. Nu väntar en skön natts sömn. Natti! 

Igenkänning...


Varje gång man läser Elvis kan man inte annat än dra på smilbanden. Hur sant är inte ovanstående? :) 

Suddigt

Samma iver som driver mig till att skriva detta inlägg, driver mig samtidigt till att lämna skärmen. Trots glasögon känns ögonen idag oerhört ansträngda och inne i dimman. Förutom vila, tror jag dessvärre att jag är i behov av nya glasögon, *suck!*, pengar jag hellre hade velat lägga på annat, typ en fåtölj. Detta inlägg får tyvärr lämnas halvfärdigt. Nu ser jag knappt något... Jättejobbigt! 

fredag 3 januari 2014

Besvikelse

Ni vet den där känsla när man går in 110% för något, i det här fallet en middag, fixar, tänker på allergier, kultur etc, etc, gör verkligen allt, allt, allt för att skapa den perfekta kvällen, och sen får man ett sms dagen innan där det står "Jag kan tyvärr inte komma". Som ett slag i ansiktet. Man blir så j*va förbannad.

När jag började lågstadiet år 1994 var en av de allra första och klokaste sakerna jag fick lära mig av fröken Ann-Kristin, "Den gyllene regeln"; Så som du själv vill bli behandlad SKA du också behandla andra". Det låter så enkelt, och borde enligt mig också vara simpelt. Dessvärre är denna självklarhet inte lika självklar hos andra, något som jag anser vara fruktansvärt tråkigt, och som så många gånger tagit så hårt på en. Jag tror att alla som läser detta känner igen sig. Att bli bränd är aldrig kul, oavsett vilket sätt det sker på, eller av vem. Det sätter sina spår, och man blir ledsen, arg, besviken, och känner bara extrem tomhet. Lite så känner jag just nu.

onsdag 1 januari 2014

Dag 1

För många personer är 1:a januari dag ETT på en ny början. Kanske har man gett sig fan på att börja träna. Kanske ska man sluta röka. Kanske har man lovat sig själv att under året hitta sitt livs kärlek. Oavsett löfte så har alla personer som lyckats en sak gemensam; mental inre styrka. För att kunna uppnå ett mål krävs inre drivkraft. Vill man verkligen, eller avger man bara ett löfte? Att vilja är en sak, men att förverkliga är en annan. Den kräver inre glöd som sporrar en fram mot det satta målet. Har man inte det är man kanske inte riktigt redo och i fas att verkligen nå sitt mål, i alla fall inte än. Viljan finns, men den inre drivkraften kanske saknas. Därför går lika många nyårslöften i kras redan dag 1. Efter många år av löften, och minst lika många misslyckanden, känns det som att jag åtminstonde landat rätt i vad jag vill uppnå 2014. Jag ska fortsätta satsa på mig själv, och göra det JAG VILL för att jag VILL och inte för att ANDRA VILL. Jag har dem senaste åren gjort alldeles för mycket för andra och gjort alldeles för lite för mig själv. 2013 lovade jag mig själv att säga "nej" oftare än "ja", vilket jag kanske inte alltid lyckades med, men som jag ändå lyckades bra med. Jag är stolt över mig själv, och skall 2014 fortsätta i samma spår som 2013, fast med ännu mer fokus på mig själv. Det känns riktigt bra. Vad önskar du uppnå 2014?