Vänskap?

När jag startade upp denna blogg lovade jag mig själv att skriva oftare än vad jag faktiskt hittills gjort. Varför har det då inte blivit som planerat?

Svaret på ovanstående fråga är enkel; TOMHET, BESVIKELSE och en jäkla massa TÄNKANDE. Var inte det exakt det jag skulle klottra ner här istället för att låta det vansinniggöra mig? Svar: jo. När tankar sköljs av tårar är det inte alltid att man ens orkar uttrycka sig i ord. Man känner att ett knapptryck "Delete" oftast ligger närmre till hands, samtidigt som det dessutom beskriver exakt vad man känner i just det ögonblicket.

Den senaste veckan har varit dramatisk. Inte nog med att jag återigen dragit på mig värsta monsterförkylningen, så har jag anklagas av min äldsta, även så kallade "bästa vän" att inte vara tillräckligt bra vän p.g.a. ETT telefonsamtal. Ni hör ju själva hur det låter. Helt idiotiskt! Min handling att inte ringa efter mottaget sms (då jag vid tillfället dessutom befann mig på jobb) kallas för "oförlåtligt". Det här har ju givetvis satt extra snurr på min hjärna, och mkt har framförallt handlat om vänskap. Vad är vänskap? Vem ger? Och vem tar? Och vem gör bådadera?

Nu ska jag sova, men jag lovar att komma tillbaka till det här imorgon. Det här är bara början på en long story. Trust me!

Sweet dreams!

PS. 14 februari 2014 är dagen då min morfar skulle fylla 100 år. Massa kärlek till dig!