Ni vet den där känsla när man går in 110% för något, i det här fallet en middag, fixar, tänker på allergier, kultur etc, etc, gör verkligen allt, allt, allt för att skapa den perfekta kvällen, och sen får man ett sms dagen innan där det står "Jag kan tyvärr inte komma". Som ett slag i ansiktet. Man blir så j*va förbannad.
När jag började lågstadiet år 1994 var en av de allra första och klokaste sakerna jag fick lära mig av fröken Ann-Kristin, "Den gyllene regeln"; Så som du själv vill bli behandlad SKA du också behandla andra". Det låter så enkelt, och borde enligt mig också vara simpelt. Dessvärre är denna självklarhet inte lika självklar hos andra, något som jag anser vara fruktansvärt tråkigt, och som så många gånger tagit så hårt på en. Jag tror att alla som läser detta känner igen sig. Att bli bränd är aldrig kul, oavsett vilket sätt det sker på, eller av vem. Det sätter sina spår, och man blir ledsen, arg, besviken, och känner bara extrem tomhet. Lite så känner jag just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar